När jag ser tillbaka på vad som hänt under resans gång förstår jag inte hur jag har lyckats att fullfölja... 

När jag började min resa hade jag ett helt annat liv, en helt annan vardag,  

var en helt annorlunda person och hade ett helt annat tänk än jag har idag... 

det har varit många berg och djupa dalar, kullar och gropar... det har stundtals varit många törnar och taggar... det har gjort ont i hjärta och själ... solen har vissa stunder varit helt borta, ibland visat några strålar och gömt sig bakom de tunga molnen!

MEN

Det har även varit raka väger, blommande träd, värme i hjärtat och fullt solsken på många delar och det är det som fått mig att kämpa vidare, att ta ytterligare några steg, att se att resan faktiskt har ett slut!

Nu är slutstationen  för resan äntligen nådd!

Jag är stolt över mig själv!! Jag har klarat mig igenom!!

Jag får dock stanna här på perrongen på obestämd tid... jag vet nämligen inte när nästa tåg kommer...

tills dess så utforskar jag området runt omkring!!

Jag väljer att inte stå still, jag väljer att inte stanna livet... 

Jag väljer att se möjligheterna som finns runt omkring mig... 

och hoppas att det kommer ett tåg som tar mig härifrån när jag minst anar det!

Nu har ett nytt kapitel börjat i mitt liv

och

jag hoppas att det blir kort

för

jag vill så gärna vända blad igen!