jag vet

jag vet vad jag vill...

jag vet vad jag vill ha...

jag vet vad jag söker...

MEN

jag vet inte hur jag ska finna det...

... jag bara hoppas att det finns!

FÖR

när jag väl funnit det, så kommer jag att förstå

varför det tog så lång tid

för då kommer väntan att vara värd!

OCH

just nu orkar jag ändå inte
så då kan jag likaväl ha det som jag har det
just nu just här där jag är!

trött

åhhh... vad jag är utvilad... INTE... trött!
väcktes kl 6... båda mina tjejer låg brevid mig... en på varje sida i min 140 säng... när jag frågade varför den lilla tjejen låg där svarade hon "för att jag ÄLSKAR dig, mitt hjärtas fröjd och lilja"... och den stora tjejen yrade att den lilla tjejen gjorde si och så och sen blev det så... "fast jag ÄLSKAR dig med"... ja, det gäller ju att säga fina ord till mamma på morgonen, för de vet att jag inte vill att de sover i min säng... men med sånna kärleksförklaringar kan jag ju inget annat än att le, känna mig lycklig och myyyyysa vidare med mina element brevid mig!
SOVA... vad är det... det får man göra en dag när det regnar... och nu är det faktiskt uppehåll... jag har verkligen försökt att sova lite till... men jag kan inte somna om... helt omöjligt...
SÅ nu är det bara att gå upp och knarka lite... för huvudet värker... kanske äta lite frukost... dricka KAFFE med... det brukar jag inte göra på morgonen... eller överhuvudtaget själv... men det går nog åt! Dock så känner jag inte att energin saknas... den finns där... jag ska bara väcka den till liv!

ge mig energi...

idag hade det varit otroligt skönt om jag hade varit 2 i 1... sååå trött och energin har runnit ur mig!

vaknade ganska pigg... trodde jag... men jag och tjejerna bråkade redan innan jag jag ens klivit upp!
"mamma... alla andra får ju, varför får inte vi..." jag orkade inte ens ta konflikten och det är olikt mig!
vi får prata sen sa jag...
efter frukosten så stressade jag runt som en yr höna, men fick inget vettigt gjort... tjatade på ena dottern att duscha... "nä, jag vill inte"... fick jag till svar... och eftersom jag inte orkade ta den första konflikten så blev jag motarbetad i den andra... men i detta huset är det MAMMA som bestämmer...  så efter lite tårar, skrik och en rumsarrest... så fick jag ett förlåt, en godtagbar ursäkt och en duschad och glad dotter tillbaka... MEN den andra var fortfarande surmulen... men det gick över... sååå...

...två glad tjejer, varav en nyduschad, och nynyduschad men icke mer pigg mamma for till stan för att hämta ut glasögonen och fortsätta jeansjakten... båda slutade bra... och en lila tröja med stjärnor till den lilla tjejen och svarta vantar med lysande grönt mönster till den stora inhandlades också!

vi fortsatte till fiket och tjejerna beställde varsin kladdkaka, en MED och en UTAN grädde... mamman var dock inte sugen på nåt... verkligen ingenting... frukosten kändes inte ens som den hade landat!
medan de fikade passade jag på att ta kort på dem och de på mig! och när jag senare visade kortet på mig för en vän var kommentaren "du ser verkligen trött och sliten ut" ... TACK för den ärligheten...  "jag är verkligen så trött som det ser ut".

när vi kom hem påmindes jag av löftet jag gjort igår... om att klippa håret på den lilla tjejen... så det var bara att ta fram saxen och sätta igång... 20 cm kortare blev det och hon var så nöjd att det strälade om henne! och när hon var klar så ville den stora tjejen också fixa till frillan... kraven var att det skulle vara kortare på ena sidan och längre på den andra... hon gav mig en utmaning... men efter en del exprimenterande så var hon så nöjd!

när vi kom till maten så ville jag bara SOVA... men äta var vi ju tvugna och fläskfilén var tinad... tur för mig att  jag har två riktigt duktiga tjejer... de fick skala potatis och morötter, duka fram finporslinet och tände ljusen på bordet... medan jag gjorde köttgrytan... och vilade emellan varven...
det blev jättegott... och det vet jag när barnen tar två gånger... då är det GOTT!
jag tog ett glas rött vin till och njöt... barnen skålade i saft... då jag missade att köpa läsk på fm.. hmm

nu ikväll har vi cyklat en runda, gått en promenad... och det hjälpte för att orka ta hand om disken, tvätta och dammsuga....

det är dagar som denna jag verkligen saknar någon i mitt liv som kan stötta upp när energin tryter... även om det händer så sällan!

nu kallar sängen... ZZZZZzzzzzzZZZZZZzzzz... och i morgon ska jag inte vakna förrän jag laddat upp energin till max... för i morgon ska vi med våra vänner till värsta lekstället... och jag tänker minsann vara med jag med och busa!

ögonsten

måste ju visa upp vad jag kostat på mig!

en otroligt duktig tjej ha ryckt i mina ögonbryn och fixat mina ögonfransar...

och som en bonus satte hon en sten på dem!!!

jag är sjukt nööööjd!!!!

TACK för den sköna behandlingen!!!

cool mamma?

nu är ensamheten slut... ÄNTLIGEN... nu är huset fullt igen!

fick 2 sms innan jag ens åkt hemåt!

den lilla tjejen lekte med den och den stora lekte med den... så det var ju bara att åka runt och samla ihop dem!

idag var det var disco på schemat... ojojoj, va den lilla tjejen piffade till sig!!!

det var duschning, lite sminkning, klädbyte några gånger, frisyrångest, skoval...

för henne var det första discot... och om jag ska vara ärlig så trodde jag verkligen inte ens att hon tänkte gå, men jag är glad att jag hade fel... roligt att se att den blyga tjejen blommar upp ibland och vågar lite mer!

innan vi skulle gå dit så bytte jag bytte jag också kläder och fixade till håret lite... ja menar jag har ju gått en hel dag och dassat till mig... skönt att fräscha upp sig helt enkelt!

och då kom världens SUCK från den lilla tjejen...

" mamma... måste du vara så coool jämt?"... och sen suckade hon igen...

vet inte om det var en komplimang... hahaha... men jag hoppas det... hon säger ofta att hon tycker jag är COOL och det värmer en mammas hjärta... men nu var hon väl trött på sin cooola mamma och ville att hon skulle vara... hmm... mindre coool kanske!

hon och kompisarna dansade, köpte godis, dansade, sprang runt, köpte mer godis...

det var ooooootroligt länge sen man själv var i den åldern och dansade på discon!

synd att säga att jag kommer ihåg det,

men jag vet iaf att jag alltid dansade tryckare med massa söta pojkar!

när den lilla tjejens disco var slut så dök den stora upp!

mötte henne i dörren och kollade så att allt var i sin ordning,

hon hade varit hos sin kompis!

jodå, hon såg söt ut och hade pengar med sig,

så henne ska jag hämta kl 22.

just nu så sitter jag och fredagsmyyyser med mina räkningar,

och det gick ihop denna månaden också!

ser fram emot morgondagen,
då ska vi njuta
av att ensamheten inte längre råder mellan betongväggarna
och vi ska hämta ut den stora tjejens glasögon!

down under

idag borde jag inte skriva... så jag avstår... av personliga skäl!
jag är trött, jag är ledsen och jag är nere... så... just nu känns livet som ett berg jag inte orkar bestiga, men i morgon har det nog vänt och jag kan se kullarna igen!

over and out!

mina hjärtan

igår kväll när den stora tjejen skulle sova över hos en kompis passade jag och den lilla tjejen på att ha lite mys bara hon och jag... myskläderna åkte på... godiset åkte fram... filtarna och kuddarna placerades i soffan och tv sattes igång! vi tittade på idolerna, jag pillade henne i håret och kliade henne på ryggen... hon var nöjd och mitt hjärta var varmt!

idag när det var dags att kolla synen på den stora tjejen, lämnade vi av lillasyster hos farmor och åkte in till stan... efter att det konstaterades att hon behövde glasögon valde hon 2 tuffa bågar... superfina var de! och sen gick vi in på fiket och valde bland läckerheterna... hon valde en mega-muffins och jag ett smaskigt winerbröd UTAN sylt! sen gick vi in på affärerna och provade jeans...
jag vet inte vad som har hänt, helt plötsligt så har hon blivit en stor tjej eller så har alla jeans i garderoben krympt! hon kunde dock inte bestämma sig, så vi åkte hem utan att några jeans blev köpta... så jakten fortsätter nästa vecka igen!

ja, nu är det nästan en vecka tills jag träffar dem igen... men den kommer gå snabbt... och på fredag så är det myyys som gäller igen!

alla lika - alla olika

kultur, religion, uppfostran, socioekonomisk status, värderingar, livssyn, familj, vänner... you name it!!

allt detta spelar en stor roll för vem du är och hur du lever...  jag har en vän i mitt liv som gör att min vy och min förståelse vidgas varje gång vi pratar.
när jag först träffade henne så hade jag en trång syn, jag var dömmande utifrån min egen syn på livet och hur man lever det!
för hon är inte som jag, hon lever inte det livet som jag lever, och då förstod jag inte hur mán kunde leva så!

MEN... så lärde jag känna HENNE som person... personen bakom allt detta... och det förändrade mitt sätt att tänka och känna!
hon är en SKATT och jag älskar HENNE verkligen!

vi har spenderat många timmar med att bara prata... hon lyssnar på mig och jag lyssnar på henne!

jag har nu vidgat mina vyer om att alla lever vi olika, men att det gör oss inte sämre personer!
nu FÖRSTÅR jag, att livet inte så svart eller vitt... det är väldigt grått också!
det som gör henne stor i mina ögon är att hon är en stark kvinna som inte låter sig påverkas av vad alla andra tycker, hon är den hon är och hon står för det!

hon är otroligt generös, omtänksam, härlig, humoristisk, vacker, underbar... jag kan fortsätta listan... och mitt liv har verkligen berikats av att fått lära känna HENNE... personen bakom alla dessa fördommar som jag hade!

gamla hundar

det är ganska spännande och väldigt irriterande när folk är trångsynta och inte kan utveckla sitt tankesätt... bara för att visa saker alltid har varit på ett sätt, så betyder inte det att det sättet är det bästa! utvecklingen går faktiskt framåt och då gäller det att öppna sina ögon och hänga med... vi har pratat ganska mycket om just detta... om varför det inte sker nån förändring från år till år hos vissa personer... jo, för att man alltid gör det man alltid ha gjort...

då gäller det att stanna upp och fundera på om man på ett nytt sätt kan få med personen... detta genom att fokusera på vad som är viktigast... och sen ta ett steg i taget... att nå delmål som personen känner att denne klarar... annars blir ju målet som ett berg... och vem orkar bestiga det?

nä det gäller att hitta kullar i stället... mål som inte är ouppnåliga och få med personen på dem... men hur kan man göra det när man går i samma spår som man alltid ha gjort?

jag önskar att det kunde ske lite förändrig, att man inser att det är dags för lite nytänkande och att man hänger med i utvecklingen! att man lyssnar och tar till sig och låter ett frö gro... för det är inte en lätt process att förändra det som alltid varit på ett sätt...

när jag kommer ut i arbetslivet, då kommer jag att kämpa för dessa förändringar... jag vill jobba mot det som jag tror på... att fokusera på rätt saker och inte låta mig dras med i något bara för att det alltid har varit så...

jag vill göra skillnad!!

livet är här och nu

jag har drömmar, jag har visioner... jag vill sluta plugga, få ett jobb som jag trivs med,  ha en inkomst som är bra, jag vill köpa ett fint hus som jag kan trivas i och må bra i tillsammans med min familj... då kan det riktiga livet börja... eller?!

näääää... vänta lite nu... jag missar ju någonting!

visst... jag är i en zoon i mitt liv som jag inte riktigt är nöjd med...  zoonen mellan det som varit och det som jag önskar skall komma... MEN... jag missar att leva i nuet... för livet... det är här och nu!

jag HAR två underbara tjejer som visserligen bara är hos mig varannan vecka men då kan jag spendera ännu mer tid och kärlek på dem när de väl är här!

jag HAR en lägenhet, visst jag är inte nån lägenhetmänniska,... mår inte alls bra mellan betongväggar... men den är superfräsch, stilren och lugn!

jag HAR pengar, visserligen inga mängder men jag klarar att betala räkningarna och maten varje månad och jag har en buffert ifall nåt skulle hända!

och som en bonus så HAR jag otroligt fina vänner och en kille som värmer mitt hjärta!

tacksamhet

...detta ord fyller mitt hjärta... 

jag är så tacksam att jag har så fina vänner som finns där för mig...

även om jag har så svårt att inse det...

för mig är det inte självklart att människor ställer upp...

jag tar inget förgivet...

och jag vet att jag har så svårt att ta emot hjälp!

men jag vet också att de vet hur jag funkar

och att de kan bli tokiga på:

"jag kan själv"

men i min värld så är det så det har varit...

om inte jag gör det - så händer inget!

det är svårt att ändra mitt tankesätt,

för det är sån jag är...

jag ger hellre än jag får något tillbaka och jag förväntar mig aldrig något heller...

men jag hoppas däremot!

kärlek

till mina vänner

ni är

UNDERBARA

jag är så

TACKSAM

att ni finns för mig

och står ut med mig och mina tankar

tänkvärt

...känner nu ett lugn...

,,,kloka ord från min kloka kaffeböna jag besökte idag...

vab

dagen började tidigt, alldeles för tidigt... tog bussen... åt en morgon fika på fiket medan jag väntade... åkte med tåget... då kom telefonsamtalet... hoppade av på närmsta station... väntade... tog tåget tillbaka... väntade... och tog bussen hem igen!

och här är jag nu... hemma fast jag borde varit borta... men det tillhör mammalivet... barn blir sjuka och det gör ingenting!

vi har kollat på tv tillsammans... vi har pratat lite... det är rätt så skönt ändå att hon vill berätta vad hon tänker på... det där stora och det där lilla! jag vill att mina barn ska berätta och vågar berätta, även om det inte alltid är de sakerna jag vill höra... barn kan göra fel, vuxna med...

dessa små samtal har vi... det är viktigt för mig - det är viktigt för dem!
jag vill ge mina barn min tid och min kärlek istället för massa onödiga och dyra prylar... bara för det är det som jag tror på!

nu ska jag se till att hinna med lite tvätt och städ när jag ändå inte är där jag skulle varit... för vardagen finns här och den ska hinnas med också!

jag mår illa!!!

just nu är det inte lätt att inte skriva för mycket... jag mår så illa av en viss person... jag känner inte personen och ändå så påverkar personen mig!!! och det är allt annat än positivt!!!

personen är allt som jag inte står för... jag har aldrig pratat med personen... men tanken på att våra vägar nån gång kommer korsas får mig att fasa!!! och om vi skulle stöta ihop vet jag inte vad skulle kunna komma ut ur min mun... jag har ingen aning faktiskt... personen är inte ens i mina ögon värd att tilltalas av mig, inte ens värd att tittas på av mig!!

man kan undra varför jag lägger ner sån energi på personen... men grejjen är att vissa inte verka fatta att jag inte vill veta nåt om personen... de verkar tro att det är okej att prata om personen med mig... jag VILL inte veta!!! så varför kan de inte bara vara tysta??

bara för att för att personen är i samma krets som andra personer som finns runt omkring mig... de som är frivilliga, de som bara finns och de som kommer att försvinna med tiden mer och mer... så är det inte okej att prata med mig om personen!!

jag vill inte höra om hur illa personen behandlar andra människor i sin närhet pga att personen inte kan stå för den den är... jag vill inte höra!! när ska de förstå??

det konstiga är att det finns vissa som behandlas illa av personen, men ändå älskar personen... och det får mig att vilja spy!! hur kan man upphöja en person till skyarna som inte visar respekt och som ljuger... och att dessutom vara medvetna om det!!?? nu går jag och kräks!!

Borta bra men Hemma bäst

det blev en energigivande helg med två av världens underbaraste människor... jag känner honom visserligen inte så väl, men med tanke på att hon gifte sig med just honom så måste han ju tillhöra den kategorin. henne däremot känner jag väl... mycket väl...
när jag ser dem så inser jag att vissa person är menade för varandra, de bara passar, de bara funkar, de bara är rätt...

när jag kommer hem till folk, oavsett om jag känner dem väl, är ytligt bekant eller träffar dem av en slump... så är det ganska spännande att känna vilket intryck jag får!
det spelar egentligen ingen roll hur många som bor tillsammans, hur städat det är, vilken inredning de har eller hur stort de bor... för det är personerna som bor där, som avgör för vilken känsla hemmet förmedlar... för mig, när jag kommer hem till någon, så är det viktigaste hur de får mig att känna när jag kliver innanför tröskeln... jag vill känna mig varmt välkommen... och precis så kände jag när jag kom ner till den stora staden, för deras gästvänlighet var både varm och stor! de hade tänkt på de små detaljerna!

vi har ätit gott, vi har druckit gott, vi har mått gott vi har tom sovit gott... hunnit att shoppa massa och skvallra ännu mer! för det är sånt som jag som kvinna mår bra av.. att prata... prata... och prata... det är nästan lika skönt som tystnaden som bara vänner kan dela med varandra... att bara vara... och njuta!

egentligen hade jag ju tänk att jag skulle skriva om ett annat ämne som jag gått och funderat på denna helgen, men men... fingrarna bara flög fram på tangentbordet om något annat... vem vet, i morgon kanske det kommer i stället... för nu är jag trött... riktigt trött!

mina barn sover där de ska... i sina sängar... det känns trygg och skönt... nu ska bara jag lägga mitt huvud på kudden och slå igen mina blå och drömma...

storstaden nästa

ikväll packar jag... för i morgon bär det iväg till stora staden för en myshelg... åh det ska bli så underbart!

benen är rakade och lite till... naglarna är klippta och målade i nåt ljust lila/vitt nagellack... håret är dock inte nyklippt... hade en tid för klipp och färg idag som jag avbokade... hade ändå inte kunnat då lilla tjejen förvandlades till ett strykjärn i tisdags när jag hämtade henne... jaja, det är bara att hoppas på att sminket gör underverk så att ingen noterar detta...

mina (svindyra) lee-jeans ligger framme, den svarta kavajen och en lite andra detaljer för en avslappnad skön höst-look... hoppas jag... (for your information har jag tom tagit fram mina snyggaste underkläder... kanske det kommer göra nån skillnad)

och sen har jag dammat av mina high-heals... eller vad de nu kallas... köpte dem för 10 år sen och synd att säga att det syns... de intakta och fina iaf och i morgon åker de på... jag måste nog dock öva att gå i dem i kväll... rak i ryggen och in med magen och le... japp, det kommer funka?!

nu tillbaka till verkligheten... nu är "halv åtta hos mig" slut och jag ska vara en duktig mamma och borsta tänder, pussa på mina barn, stoppa om dem och pussa lite till på dem... och sen är det dags för det vanliga kvällsplocket!

ps. nu har svaret kommit på mitt sms

analysering

jag gillar inte när jag vaknar mitt i natten och är klarvaken... för då flyger tankarna åt alla håll, in i vartenda hörn... jag ananlyserar något som har hänt och vad jag tror kommer hända i olika scenarion och vilka konsekvenser det kan få... i natt var en sån natt, jag analyserade och analyserade... men kom jag fram till något som verkade vettigt?! eller som kunde förklara vad jag egentligen känner?! svar nej!

2 steg fram, 3 steg bak, ett steg fram, 5 steg bak, 4 steg fram, 1 steg bak... och så fortsätter det... frågan är hur länge?! eller är det så att det egentligen är 1 steg fram hela tiden, det är bara att jag inte har tålamod och att det då känns som det går bakåt och när nånting händer så känns det som att det går lite snabbare framåt?! ja, tänk om jag visste...

livet är som en stig, en väg och ibland som en motorväg... den kan helt enkelt se ut hur som helst... och vädret det kan variera det med... spännande och utmanande för en del... jag gillar dock att känna kontroll så om det regnar, snöar eller solen skiner spelar inte någon roll för då kan jag ju åtminstonde se framåt... MEN jag hatar när det är dimmmigt... jag gillar inte när jag inte kan se vad som kommer hända längre fram!
och det är precis så mitt liv ser ut och jag har fått vänja mig sakta men säkert, för det finns inget val... jag måste lära mig att gilla det och se livet som en utmaning en dag i taget... och jag lovar att det minsann inte är lätt... men jag ligger i och försöker så mycket jag bara kan... att våga släppa kontrollen, att inte behöva veta nästa steg, utan kunna njuta och leva i nuet...

kommer jag få ett jobb?
kommer jag att flytta?
kommer jag köpa ett hus?
kommer jag att vara singel?

när jag blir 30 ska jag vara rik, snygg och yngre... som min syssling till författare skrev, men hon skulle bli det tills hon fyllde 40. så nu vet jag vartåt jag strävar och det könns skönt nu när jag ska starta denna fantastiskt underbara regniga dag... och jag är egentligen inte ironisk... för hösten är min absoluta favoritårstid!

ps. jag fick aldrig nåt svar på mitt sms.

kärleksfilm

jag tror på kärleken, jag tror på romantiken finns... tänk vad ett litet sms, ett snabbt telefonsamtal eller att bara få vara nära någon betyder, att det finns nån som tänker på dig, som längtar efter dig och som ler av tanken på att du finns! någon som hittar på små överraskningar för dig bara för att han så gärna vill...

jag och min lilla kollade på en film, en kärleksfilm... och jag måste ha blivit mer sentimental på senare tid... för tårarna bara rullade ner.
eller kan det vara för att jag längtar efter att oxå bli så där kär och lycklig med någon?! ja, vem vet... tårarna rann iaf... och sminket med dem... och det kändes skönt, en del påstår att det är en skön känsla att gråta och jag kan hålla med dem... ibland...

jag skickade just ett sms till mannen som mitt hjärta just nu slår ett exta slag för... ska bli spännande att se svaret... synd bara att jag är så otålig!

välkommen

om jag ska vara ärlig... och det är ju bäst man är... så vet jag inte vad jag kommer skriva om... men vad spelar det för roll?!

idag är det en sån där skön höstdag, vinden spelar i trädkronorna så löven faller, och jag har legat för länge i sängen utan att gå upp! det är inte mitt fel att sängen är så skön, kuddarna är kramsugna och att täcket prasslar. täcken som prasslar... jag bara älskar det... det är min hemliga fetish. ja, jag njuter av att krypa ner i en kall säng med nytvättade hårda lakan som prasslar! det är klart att om en het man ligger mellan lakanen, sååå... gör jag mer än gärna ett undantag. (bara om vi skakar lakanen innan vi ska sova, haha, nädå...)

duschen kallar på mig och säger att det är dags att ta tag i dagen. raka benen och skrubba kroppen och sminka till mig lite efteråt kanske?
jag har investerat i lite produkter... ja det är faktiskt sant... snart 30 år och det är dags att bli en riktig kvinna!
jag har köpt ansiktsvatten, rengöringsskum, dagkräm, nattkräm och tom ögonkräm, ögonbrynsfärg med inbyggd borste, tre olika brunkrämer eller var det puder... eller foundation...eller en av varje? hmmm... jag har iaf fattat hur man använder nästan allt, det enda jag inte har en susning om, är vad som är skillnad mellan rengöringskum och ansiktsvatten! får antingen googla på det eller så frågar jag min privata make-up rådgivare!