tisdag 22 november 2011

självisk - javisst

...det är mitt liv...
...det är min tid...
...det är mitt hjärta...
...det är mina känslor...
...det är min energi...
...det är min kraft...
...det är mitt beslut...
...det är min framtid...

...jag kommer inte att ändra mig...
...nu när jag kan få det jag vill...
...jag kommer inte att nöja mig....
...endast det bästa är gott nog för mig...


det är mer än ett år sen,
jag har gått vidare,
anser att du borde det med,
jag mår nu bra,
du hade din chans,
men du tog den inte,
mitt beslut kommer inte att ändra sig,
jag har förändrats,
visst
jag har samma drömmar,
jag har samma mål,
men
jag har insett mitt värde,
lägg inte ditt liv på mitt samvete,
du har gjort dina egna val,
du har tagit dina egna beslut,
du hade kunnat göra annorlunda,
visst
jag kanske räddade dig
jag kanske alltid kommer vara din ängel,
jag kanske fanns för dig när du behövde mig,
men
du gav mig massa skit,
du behandlade inte mig med respekt,
du körde ditt race,
och
jag vaknade upp,
jag insåg,
när jag väl fick distans,
NU
lever jag mitt liv
för
MIG

måndag 21 november 2011

ge och ta

i relationer... oavsett vilken typ... så tycker jag att det är så viktigt med ge och ta!
bland det värsta är de personerna som förväntar sig att man alltid ska finnas där och ge av sig själv med tid, kraft, energi och uppmärksamhet... men som aldrig ger någonting tillbaka!

jag har massa bra exempel på detta, men åter igen av personliga skäl avstår jag!

om man är en givande person, så är det så lätt att man dras till de som är precis tvärtom...
man bara ger och ger och ger.... tills man stannar upp och inser... jag får ju ingenting tillbaka... jag får ju faktiskt ingen uppskattning på det jag gör!
det blir lite av ett självplågeri, man hoppas hela tiden att saker och ting kommer förändras.... men det gör de inte.... man hoppas att någon ska tycka att man är värd.... men det kommer inte att ske!
man kör slut på sig själv för någon annan skull på sin egen bekostnad! eller är det så att man helt enkelt ställer för höga krav på sig själv? eller är det så att tagaren är så mycket värd att man inte vill riskera att förlora den? vem ligger felet hos?

vad är det då som gör att vissa personer bara tar och tar och tar... men aldrig inser att de faktiskt inte ger någonting tillbaka... är det så att de till slut blir så bortskämda att de faktiskt inte förstår att det de gör är fel? eller har de aldrig begärt att man ska ge dem allt? ligger felet egentligen på givaren?
ja, jag vet inte... jag önskar att jag visste lite mer...

jag drar nu detta till det yttersta... och det är inte riktigt så illa det jag har i mina tankar... men jag vill få fram principen klart och tydligt... en tankeställare helt enkelt!

tisdag 15 november 2011

en låt om förlåt

min stora tjej skrev en låt till mig i skolan igår... vi hade ju bråkat lite på morgonen om kläderna...
helt otroligt sättet hon uttrycker sig på!

TILL MAMMA

snälla förlåt för idag, men jag var så arg på det där...  så jag vill försöka säga nu förlåt... jag vill säga det här och nu... att jag älskar dig... du betyder allt för mig!

du och jag kan bråka någon gång... men vi menar det inte i vår sång... jag vill vara sams med dig... snälla förlåt... förlåt... du är den som är mig kär!

pappa kanske är snäll men du kommer först ändå...  jag vill inte bråka med dig...  det är konstigt på något sätt... men jag är lite ledsen... här och nu...  jag vill bara säga förlåt!

du och jag kan bråka någon gång... men vi menar det inte i vår sång... jag vill vara sams med dig... snälla förlåt... förlåt... du är den som är mig kär!

man kan inte beskriva dig... det går verkligen ej... men du hade rätt... det är bara en sak jag vill säga dig... om jag inte ger det ett försök... kanske jag ej får nåt svar!

du och jag kan bråka någon gång... men vi menar det inte i vår sång... jag vill vara sams med dig... snälla förlåt... förlåt... du är den som är mig kär!

måndag 14 november 2011

omtänksamhet?

omtänksamhet lönar sig inte alltid i detta hemmet, så som säkert i många andra också...
jag tycker att när temperaturen är runt nollan så är det självklart att mössa, vantar, ev halsvärmare och överdragsbyxor åker på när barnen ska till skolan... men mina barn håller inte med... den stora tjejen skulle helst vara utan nästan alla dessa värmande tillbehör... varför? jo, för det heter att "INGEN annan har ju det"... och det är inte sant, men i hennes värld verkar det vara det... och den lilla, hon vill ha allt utom överdragsbyxorna av samma anledning... hon vill vara som ALLA andra?

det är synd att inte fler föräldrar klär på sina barn lite till, för då skulle detta inte vara något konstigt...
för mig, som kommer ihåg att jag ständigt frös om huvud, händer och ben, då ingen påminde mig och det inte alltid fanns alla de där tillbehören hemma är detta så självklart att klä på mina barn ordentligt så att de slipper att frysa!
är det kallt är det väll klart att man måste ta på kläder efter väder, det är mitt ansvar när jag skickar iväg dem... men som sagt, så går min omtänksamhet inte hem... den möts av två icke-förstående och sura barn som tycker att de vill vara som alla andra och frysa!
nu menar jag inte att ALLA barn inte har mössa och vantar, för det har de flesta... men ingen som jag såg idag hade nån form av extra byxor eller halsvärmare... och långkalsonger funkar inte så bra att ha när den mesta av tiden sitter barnen inomhus!

jag kanske tänker fel... mina barn kanske också ska gå i tunna byxor... bara för att alla andra har det och för att det ser bättre ut? för utseendet och att vara som alla andra verkar vara det som betyder nåt... och priset, ja, det är att barnen inte leker som barn gjorde förr... eller att de fryser... för det är hellre snyggt än praktiskt!?

jag lägger mig inte om hur alla andra gör, tro inte det, men jag har en önskan att det skulle vara naturligt med mer kläder när vädret är kallt eller är blött!
vinningen är att jag slipper smutsiga och blöta kläder varje dag, min tvätthög blir mindre... men för mig så hade jag hellre tagit det än att få sura barn bara för att jag bryr mig!

söndag 13 november 2011

tro, hopp och längtan

haft en kanonhelg som blev allt det jag trodde och mycket mer... vi har ätit gott, druckit gott och mått gott... vi har bowlat... fikat vid havet med vinterkylan bitande i kinderna... spelat spel... och bara varit!
nästa gång så kommer hon hit på tjejhelg och då blir det barnfritt... bara hon och jag... systrar och vänner!

jag har fått klarhet i mina tankar... hon har fått klarhet i sina tankar... jag vet... hon vet... det känns skönt!

jag vill känna tro... för det sista som överger är hoppet... och den starkaste drivkraften är längtan...



fredag 11 november 2011

mmm

det händer mycket just nu, men tyvärr är de för personliga för att nämnas i denna bloggen!

jag kan säga att jag mår mycket bättre nu när jag har tagit lite beslut och insett att det finns en chans att få det mitt hjärta vill om jag bara vågar!
har släppt lite på vissa saker som jag önskade att jag slapp då jag kommit till insikt att vissa saker inte går att förändra i nuläget trots att hjärtat vill annorlunda!
energin är slut och jag hoppas att den ska komma tillbaka snart igen!

nu ska jag hämta mina tjejer och överraska dem, vi ska nämligen åka ner till min syster och barnens kusiner! de kommer bli så glada... och jag kommer verkligen att njuta av förhoppningsvis några glas vin, god mat och intressanta disskusioner och massa stim och stoj! vad annars i ett hus med 6 st tjejer!
trots att min syster och jag inte är uppväxta tillsammans så känner jag att hon är den som är mest lik mig till sätt och tankar! jag är verkligen glad att vi har så bra kontakt med varandra!

söndag 6 november 2011

varmt bad

många tankar i mitt huvud medför stenhård pressning för käkarna... omedvetet... och det får konsekvenser för min nacke som aldrig vill bli bra

så ett VARMT och skönt bad med skum... till att börja med... tänktes skulle hjälpa att slappna av.
och det gjorde det... det och lite till... efter en stund när jag skulle byta position... så kände jag kallsvetten skölja över mig och det började flimmra svart för mina ögon!

jag hann att tänka "om jag svimmar nu så druknar jag!"
så bära eller brista... hävde mig ur badkaret snabbt... fick tag i handduken i farten!
så där låg jag på golvet ENSAM... NAKEN... med flimer, kallsvettningar och illamående länge!

många tankar passerade innan jag hade svalnat och det började klarna i skallen... det var bland det otäckaste jag varit med om på länge... kände nästan en nära döden-upplevelse!

vad hade hänt om jag svimmat i badet? hade jag druknat? och när skulle nån hittat mig? USCH!!!!

nu ligger jag här på soffan.... med värmande muskelavslappnande smörja... och jag kommer aldrig mer att bada så varmt igen... speciellt inte om jag är ensam hemma!

"det är farligt att LEVA, man kan faktiskt DÖ!"

tänkande

tankarna snurrar
runt runt runt
in och ut
upp och ner
fram och bak

jag önskar att jag visste det jag inte vet

jag tänker
jag känner
jag undrar

lycklig
ledsen
arg
nöjd
glad
frustrerad
fylld
tänkande

men mest är jag TOM!

lördag 5 november 2011

torsdag 3 november 2011

riktiga vänner

en kompis frågade hur man vet vilka som är ens riktiga vänner...
... och det svaret... det kan jag...
det vet man inte förrän efteråt!
vaddå efteråt tänker du nu!
efter NÖDEN för då prövas vännen!

jag har verkligen insett vilka som är mina riktiga vänner
och jag måste säga att jag blev förvånad
för det är inte alltid de som man tror!

när jag genomgick min NÖD fick jag verkligen en chock,
för de som jag trodde skulle finnas för mig,
fanns inte alls där!

jag kände att jag inte dög när jag blev singel,
jag passade inte in i bilden längre,
först blev jag ledsen, grät massa och kände mig riktigt ensam!

men sen insåg jag att det faktiskt var andra som hörde av sig,
som faktiskt brydde sig,
och inte tyckte det gjorde nån skillnad om jag var singel eller i ett förhållande
som tyckte om mig för jag är jag!

"den som inte finns där när stormen viner...
försvinner lätt i brisen...
och när lugnet lägger sig finns inte platsen kvar"
-Mli 2010-

kärlek

LOVE

...is DIFFICULT to find...
...WONDERFUL to have...
..EASY to lose...
...and...
...HARD to forget!


min fråga är om kärleken som var så svår att hitta, och så underbar att ha,
har jag mist den och kommer det att bli svårt att glömma den?

VAKUM

onsdag 2 november 2011

svar på tal

Tjejens fråga: 
Är det inte sjukt att en kille som har sex med en massa tjejer omnämns som en grym kille... he is the man... men om en tjej gör samma sak så kallas hon en slampa?
 

Killen svar:
Man måste se det ur rätt vinkel. Om man har en nyckel som kan öppna ett lås så är det en bra nyckel. Om du har en nyckel som öppnar en massa lås så är det en riktigt grym nyckel, the master key. Men om man har ett lås som kan öppnas av vilken nyckel som helst så är det ju ett riktigt skitlås...


detta läste jag nyss på FB... så det är så män ser på det? jag träffar nog i såfall helst en kille med en bra nyckel... det räcker för mig... no master keys tack!

barn

det är ingen idé att tro att mamma ska få sovmorgon... för det kommer alltid ett varmt och mysigt element och som vill kramas... jag vaknade med ett leende när lilla tjejen kröp ner och la sin arm om mig och sa "mamma, min mamma" på det där mjuka och gosiga sättet!
sen lekte vi gör-si-gör-så... och kramades ännu mer.... det gäller ju att passa på... den stora är lite snålare med myset... fast det beror ju på vad man jämför med... vi kramas och pussas varje dag iaf!

jag älskar mina barn... ja vem älskar inte sina egna barn liksom... men jag älskar också att ha andras barn runt omkring mig... igår så lämnade jag 2 barn, men fick med mig 4 hem... jag njuter och må bra när huset är fullt och det är lek, skratt och fika!

funderar mycket på om jag skulle vilja ha fler barn... och mest beror det på att de flesta tror att jag kommer skaffa fler... om jag nu får drömprisen... för jag är ju såååååå ung!
men jag är varken för eller emot... jag är nöjd som jag har det med mina flickor... och jag ingenting som tickar i mig efter fler.... MEN... om allt klaffar, så tror jag att det kan bli förlovning, giftemål... och... barn... men än så länge kan jag inte känna den känslan alls!

tisdag 1 november 2011

lön

om man inte är motiverad för en förändring, så spelar det ingen roll hur pedagogisk och övertalande jag är. för allt jag säger kommer ju ändå bara gå in i ena örat och ut i andra... eller är det så att något faktiskt fastnar? ja, jag vet inte... men jag hoppas ju göra skillnad för det är mitt kall... mitt uppdrag... och jag gillar det! allt handlar om mål och hur jag kan möta det, det är nya utmaningar varje dag... längtar verkligen efter att få göra detta... att få lön för något jag brinner för!