Jag tänker mycket,
jag analyserar massa,
jag är nyfiken,
jag vill veta
och
framför allt
FÖRSTÅ!!
Vad är det som gör att jag som singelmamma
inte passar in längre.
Mitt liv som ensamstående passar inte mig,
men jag har inget val,
jag ÄR ensam utan en man vid min sida!
Jag är fortfarande lika social som jag alltid har varit
och gillar att umgås med andra familjer.
Men det blir inte lättare av att jag
inte få inbjudan, förfrågan, erbjudanden om att träffas...
Jag frågar om folk vill komma hit,
men det är som att de mest skruvar på sig för att hitta en ursäkt till att inte göra det
och sen säger de att jag kan komma över i stället!!
Men jag tycker inte alltid att det är så kul att
det är jag som ska anpassa mig efter alla andras liv som de lever
när det faktiskt är jag som gjort inbjudan!
Det är inte det att jag lider av att umgås själv med mina barn heller,
verkligen inte!!
Jag älskar att umgås med dem,
men att se alla andra bli bortbjudna eller att de bjuder in andra
är inte alltid helt okänsligt för mig!
Jag vill också vara en del i ett gäng - men som jag skrivit innan så visas det tydligt att jag inte är det!
