pilen

Det finns inte ETT ord att beskriva smärtan av pilen som har satt sig djupare in i mitt hjärta,
det krävs många ord!!
Visst har pilen funnits där hela tiden, men jag har inte känt av den på ett tag,
men nu var det dags igen!!

Ensam är stark - Ja, när det inte finns fler alternativ så måste jag vara stark!
Men bra, nä det mår jag INTE!!
Det finns de som beundrar min styrka,
men jag avundas dem, för de har det jag saknar!

Det gör ont i hjärtat, tårarna bränner på mina kinder och själen svider inifrån!
Jag känner mig så JÄVLA ensam!!

Det finns UNDERBARA människor i min närhet, otroligt FÅ,
men jag ÄLSKAR er för ni gör livet värt att levas även i stunder av SMÄRTA.

PW

Det gäller som sagt att inte tänka, det är bara att köra!

Idag när jag lämnat mina flickor på skolan trotsade jag både kylan och min onda tå med en Power Walk.

Det var grymt skönt och energigivande.

Nu är jag hemma igen och ska inta en mumsig omelett med skinka och fetaost som frukost.

Jag är laddad, jag är taggad, jag är motiverad!

Igår hade jag en fantastisk kväll innehållande middag tillsammans med de underbaraste!

Sen var det på med alla ytterkläder och utför backen med snowracer och tefat!

Lagom tills vi kom hem anlände min lillebror och hans flickvän och då blev det varm choklad för barnen och en kopp kaffe för oss andra.

Ute faller snön och  nu är det dags för en varm och skön dusch, 

sen blir det en G-mail date med min klasskompis.

Vi håller just nu på med en ProjektPlan till Kandidatuppsatsen! 

Ska bli så skönt när detta halvår är över och jag har min Kandidatexamen.

tiden är inne... igen!

Hela min barndom var jag den som var annorlunda - jag var lagom!

Under min tonårstid var jag den som hade 30" när alla andra hade 26!

När jag fick mitt första barn sa det POFF,

men jag kämpade mig nedåt lagom tills det var dags för en liten till,

PANG så var jag där igen!

Sen gick åren och tiden, energin och orken infann sig aldrig.

Det fanns dock en VILJA, men den räckte inte när motivationen uteblev.

Jag visste hela tiden att den skulle komma... Jag visste vad som krävdes av mig!

För 2 år sen hände det något, mitt liv förändrades drastiskt!

Helt plötsligt så var tiden RÄTT! 

Tiden fanns för att jag skulle kunna göra det som krävdes!

Jag var MOTIVERAD till 1000.

Kosten lades om och motion blev min vardag.

Det var tufft, jag grät, jag kämpade, jag slet!

Jag tänkte inte på om jag orkade, hade lust eller ville! 

Jag bara körde och mådde så bra!

Och min ENVISHET belönade sig!

Jag nådde min första delmål... jag nådde det andra... det tredje och sen var jag i MÅL!

Nu i höst har det varit mycket runt mig... Och jag har varit medveten om konsekvenserna!

Men jag har hela tiden varit inställd på att SNART är det dags igen!

Jag är tillbaka på delmål tre, men denna gång har jag lagt till ytterligare ett delmål innan målet!

Och i detta tror jag att jag är lika ENVIS som då.

Nu är det dags igen och jag ser fram emot att ta tag i detta!

Det är roligt att googla och finna nya recept!

Det är kul igen att stå vid min spis, jag njuter av varje tugga jag tar!

Jag är TAGGAD att fortsätta min resa!!

Omelett-tankar

Omelett med skinka och ost är en mycket god start på min dag!

Försöker att njuta av varje tugga, men när man sitter ensam är det inte lika gott.

Igår var en av mina äldsta vänner här på frukost med sina barn, 

då smakade de mycket bättre.

Vi pratade och pratade och pratade!

Det var nämligen mycket länge sedan vi sågs,

och jag hade tankar som jag ville dela med henne!

Allt kändes som förr, man fick en flash tillbaka.

Tillbaka till den tiden då jag bodde i lägenhet och längtade efter mitt hus.

Nu är jag där igen,

även om det är lite mer annorlunda denna gången,

jag längtar till ett hus.

Bläddrar och bläddrar i de stackars tidningarna,

suger åt mig av tips i snickarprogrammen.

Men jag vet att min tid för ett hus inte är inne än,

jag måste plugga klart,

jag måste hitta ett jobb,
men

framförallt måste jag jag veta vart jag ska bo!
Det enda jag vet nu, är vilka jag ska bo med!

Tills dess så skissar jag på mina ideér

och försöker tänka positivt.

Min tid i betongklumpen har ett slut,

det är jag säker på.

Nu ska jag hämta mina fina tjejer,

som sover över hos en kompis,

och sen ska vi åka pulka så att det ryker i backarna!

För snö, det har vi fått!!!

självisk - javisst

...det är mitt liv...

...det är min tid...

...det är mitt hjärta...

...det är mina känslor...

...det är min energi...

...det är min kraft...

...det är mitt beslut...

...det är min framtid...

...jag kommer inte att ändra mig...

...nu när jag kan få det jag vill...

...jag kommer inte att nöja mig....

...endast det bästa är gott nog för mig...

det är mer än ett år sen,

jag har gått vidare,

anser att du borde det med,

jag mår nu bra,

du hade din chans,

men du tog den inte,

mitt beslut kommer inte att ändra sig,

jag har förändrats,

visst

jag har samma drömmar,

jag har samma mål,

men

jag har insett mitt värde,

så

lägg inte ditt liv på mitt samvete,

du har gjort dina egna val,

du har tagit dina egna beslut,

du hade kunnat göra annorlunda,

visst

jag kanske räddade dig

jag kanske alltid kommer vara din ängel,

jag kanske fanns för dig när du behövde mig,

men

du gav mig massa skit,

du behandlade inte mig med respekt,

du körde ditt race,

och

jag vaknade upp,

jag insåg,

när jag väl fick distans,

NU

lever jag mitt liv

för

MIG

ge och ta

i relationer... oavsett vilken typ... så tycker jag att det är så viktigt med ge och ta!
bland det värsta är de personerna som förväntar sig att man alltid ska finnas där och ge av sig själv med tid, kraft, energi och uppmärksamhet... men som aldrig ger någonting tillbaka!

jag har massa bra exempel på detta, men åter igen av personliga skäl avstår jag!

om man är en givande person, så är det så lätt att man dras till de som är precis tvärtom...
man bara ger och ger och ger.... tills man stannar upp och inser... jag får ju ingenting tillbaka... jag får ju faktiskt ingen uppskattning på det jag gör!
det blir lite av ett självplågeri, man hoppas hela tiden att saker och ting kommer förändras.... men det gör de inte.... man hoppas att någon ska tycka att man är värd.... men det kommer inte att ske!
man kör slut på sig själv för någon annan skull på sin egen bekostnad! eller är det så att man helt enkelt ställer för höga krav på sig själv? eller är det så att tagaren är så mycket värd att man inte vill riskera att förlora den? vem ligger felet hos?

vad är det då som gör att vissa personer bara tar och tar och tar... men aldrig inser att de faktiskt inte ger någonting tillbaka... är det så att de till slut blir så bortskämda att de faktiskt inte förstår att det de gör är fel? eller har de aldrig begärt att man ska ge dem allt? ligger felet egentligen på givaren?
ja, jag vet inte... jag önskar att jag visste lite mer...

jag drar nu detta till det yttersta... och det är inte riktigt så illa det jag har i mina tankar... men jag vill få fram principen klart och tydligt... en tankeställare helt enkelt!

en låt om förlåt

min stora tjej skrev en låt till mig i skolan igår... vi hade ju bråkat lite på morgonen om kläderna...

helt otroligt sättet hon uttrycker sig på!

TILL MAMMA

snälla förlåt för idag, men jag var så arg på det där...  så jag vill försöka säga nu förlåt... jag vill säga det här och nu... att jag älskar dig... du betyder allt för mig!

du och jag kan bråka någon gång... men vi menar det inte i vår sång... jag vill vara sams med dig... snälla förlåt... förlåt... du är den som är mig kär!

pappa kanske är snäll men du kommer först ändå...  jag vill inte bråka med dig...  det är konstigt på något sätt... men jag är lite ledsen... här och nu...  jag vill bara säga förlåt!

du och jag kan bråka någon gång... men vi menar det inte i vår sång... jag vill vara sams med dig... snälla förlåt... förlåt... du är den som är mig kär!

man kan inte beskriva dig... det går verkligen ej... men du hade rätt... det är bara en sak jag vill säga dig... om jag inte ger det ett försök... kanske jag ej får nåt svar!

du och jag kan bråka någon gång... men vi menar det inte i vår sång... jag vill vara sams med dig... snälla förlåt... förlåt... du är den som är mig kär!