Borta bra men Hemma bäst

det blev en energigivande helg med två av världens underbaraste människor... jag känner honom visserligen inte så väl, men med tanke på att hon gifte sig med just honom så måste han ju tillhöra den kategorin. henne däremot känner jag väl... mycket väl...
när jag ser dem så inser jag att vissa person är menade för varandra, de bara passar, de bara funkar, de bara är rätt...

när jag kommer hem till folk, oavsett om jag känner dem väl, är ytligt bekant eller träffar dem av en slump... så är det ganska spännande att känna vilket intryck jag får!
det spelar egentligen ingen roll hur många som bor tillsammans, hur städat det är, vilken inredning de har eller hur stort de bor... för det är personerna som bor där, som avgör för vilken känsla hemmet förmedlar... för mig, när jag kommer hem till någon, så är det viktigaste hur de får mig att känna när jag kliver innanför tröskeln... jag vill känna mig varmt välkommen... och precis så kände jag när jag kom ner till den stora staden, för deras gästvänlighet var både varm och stor! de hade tänkt på de små detaljerna!

vi har ätit gott, vi har druckit gott, vi har mått gott vi har tom sovit gott... hunnit att shoppa massa och skvallra ännu mer! för det är sånt som jag som kvinna mår bra av.. att prata... prata... och prata... det är nästan lika skönt som tystnaden som bara vänner kan dela med varandra... att bara vara... och njuta!

egentligen hade jag ju tänk att jag skulle skriva om ett annat ämne som jag gått och funderat på denna helgen, men men... fingrarna bara flög fram på tangentbordet om något annat... vem vet, i morgon kanske det kommer i stället... för nu är jag trött... riktigt trött!

mina barn sover där de ska... i sina sängar... det känns trygg och skönt... nu ska bara jag lägga mitt huvud på kudden och slå igen mina blå och drömma...